Drevet går.

Drevet går.

Grillningen kommer  igång...

Grillningen kommer igång...

och drevet fortsätter.

och drevet fortsätter.

Rosse slåss mot snön.

Rosse slåss mot snön.

Och så gör även Lottie.

Och så gör även Lottie.

Trots hinder ska dummyn in!

Trots hinder ska dummyn in!

Hemvägen blir bekvämare!

Hemvägen blir bekvämare!

Ibland måste man vila med litet lek.

Ibland måste man vila med litet lek.

Här kämpar Rosse i den strida vårfloden. Jag var faktiskt riktigt rädd!

Här kämpar Rosse i den strida vårfloden. Jag var faktiskt riktigt rädd!

16 år gammal försöker hon ändå hitta en jösse.

16 år gammal försöker hon ändå hitta en jösse.

Vacker in i det sista.

Vacker in i det sista.

Apport på väg in.

Apport på väg in.

Lottie kan också hämta grejor!

Lottie kan också hämta grejor!

Uuuut Royce!

Uuuut Royce!

Dummyn är bärgad.

Dummyn är bärgad.

Kvällsdimman faller.

Kvällsdimman faller.

Lottie på ingående

Lottie på ingående

med ett par av fåglarna från fältet.

med ett par av fåglarna från fältet.

Nordisk Jaktchampion!

Nordisk Jaktchampion!

För Royce går det fort ut...

För Royce går det fort ut...

och lika fort tillbaka!

och lika fort tillbaka!

Lycka var för Gnista ett fint drev...

Lycka var för Gnista ett fint drev...

...haren isikte...

...haren isikte...

...och vila i favoritfåtöljen.

...och vila i favoritfåtöljen.

I januari och februari  hade vi många härliga jaktdagar med Gnista trots att det var mycket snö, kyla och rätt dåligt före ibland.
Så småningom började vårsolen lysa och man fick lust att börja träna labbarna igen. Och det hade de förstås inget emot!
På annandag påsk, den 20 april, blev gamla Klinga akut sjuk och lämnade oss mycket sorgsna, men ändå glada över att fått förmånen att ha en så härlig hund i hela 16 år och 9 månader!
Våren och försommaren fortsatte med labbeträning och sköna promenader. Bland annat var Anita Norrblom här och hade kurs med oss. Hon är synnerligen duktig och det är alltid lika trevligt att träffa henne.
Jag hann också med att hålla en viltspårkurs samt en WT- kurs i Kiruna, en av mina favoritplatser. Underbara människor!


I början på juli åkte Katarina och jag till Finland för att försöka ta en elitetta med Lottie. Och si, det lyckades! Första dagen missade hon en markering p g a den mycket kraftiga blåsten och fick därmed en 2:a. Det provet var ENKELT! Nästa dag startade vi med på ett prov som sannerligen inte var enkelt! Det började med en vattendirigering på 127 m med störningar från viltet på fältet, andvettar, utskjutande landtungor, gegga och jag vet inte vad. Men min lilla gumma klarade allt med glans och fick sin 1:a och jag fick bada! Oj, vilken härlig dag! Tja, badet var ju inte så skönt...
Så fattades bara en 2:a på utställning och Katarina och jag drog till Rovaniemi, där Katarina gjorde en lysande uppvisning med Lottie och bärgade 2:an! Tack för det, Katarina!

I augusti var det dags för Royce att åka till Finland och starta på jaktprov. Det gjorde han med bravur och tog en 1:a på ett ganska svårt och jobbigt prov.
Nästa prov han startade på var i Piteå. Vattnet var isbelagt, men såna detaljer stör inte Rosse. Han gjorde ett mycket bra prov överlag men tjafsade tyvärr litet med en kanin och den hårde domaren sänkte priset till en 2:a. Han blev ändå bästa öppenklasshund eftersom ingen hund hade nå´n 1:a.
Dagen efter startade vi i Skellefteå med ännu mera is på vattnet och blött och kallt snöglopp. Royce var litet för ivrig under detta prov och slutade på ett 2:a pris här också. Men han har ändå varit duktig under säsongen och tagit bra pris på alla prov han startat på.
Harjaktssäsongen började bra och slutade med katastrof. Gnista fick en stakningsskada som inte ville läka, så det blev sjukskrivning en period. Så småningom opererades en 5,3 cm lång pinne ut ur henne.
Första jaktdagen efter konvalescensen hade hon ett fint drev. Hon fick inte driva så länge eftersom hon varit sjuk. När vi kom hem åt hon, tiggde macka av mig och gick upp och la sig på min säng som vanligt. Efter en stund kom hon ner och la sig i sin korg helt lugnt. Plötsligt gnällde hon till, kastade huvudet bakåt och dog - allt inom några sekunder. Det var en svår chock för oss. Vi förstod ingenting. Vi fick senare förklaring till hur detta kunde hända, men det är fortfarande jobbigt att tänka på.
Två dagar innan Gnistas död opererades Lottie för akut livmoderinflammation. Tack och lov gick det bra, så att jag fick behålla henne.

Som alla förstår blev slutet på 2009 ingen höjdare precis och nu är det bara att försöka blicka fram emot ett bra nytt 2010.

Ingrid
Klicka för att se bilderna i större format