Untitled Page

Tiden går fort och det är inte så lätt att minnas allt som hänt. Det får därför bli en sammanfattning och några ”highlights”.
Året med Saga har varit lika bra och t o m bättre än de föregående. Först och främst är hon en underbar familjemedlem, lika älskad av oss alla fem. Det är aldrig tråkigt eller jobbigt att vara med henne. Matte längtar efter henne på jobbet! Saga är alltid lika lugn och anpassningsbar, jag brukar säga att hon skulle platsa på Nobelfesten! Av bilderna som jag bifogat framgår att hon tycker mycket om att sova och gosa, gärna med kroppskontakt.

Förutom vanligt ”vinterliv” med skidor, spark och skoter så tränade vi under första halvan av 2009 med siktet inställt på vår första start på jaktprov. Våra träningskompisar Annika och Ture gjorde träningstillfällena både roligare och effektivare. När våren kom började vi med vilt och vatten.

Mitten av sommaren blev det väl lite si och så med träningsambitionerna. Båtlivet tog över och det tycker både Saga och matte är jättehärligt. Nya öar och stränder varje dag och dessutom en egen säng intill mattes och husses i ruffen, hur mysigt som helst. Saga är proffs på sjölivet, behärskar alla moment på relingen och ligger alltid lugnt på, eller intill båten i gästhamnarna, även om det kryllar av folk och andra hundar runt omkring. Bad blir det väl si så där tio gånger per dag, Saga går ner i vattnet, tar sej ett dopp och återvänder till båten.

I augusti gjorde vi så vår första start i nybörjarklassen i Skellefteå. Vi kom dit kl 11 och fick starta kl 17 vilket tog på krafterna eftersom det var 25-26 grader varmt. Vattenarbetet gick hyfsat men sedan ville Saga överhuvudtaget inte jobba, så vi bröt under fältarbetet och nollan var ett faktum. Ett par veckor senare startade vi i Kalix. Trots att det provet egentligen var svårare gick det riktigt bra. Saga fick ett andra pris, farten var lite för låg för en etta tyckte domaren. I sista stund anmälde vi oss till ett prov i Piteå sista helgen i september. Det här provet genomförde Saga med bravur, bara femmor i protokollet och följande omdöme från domaren: En väl genomarbetad tik som för dagen utför ett arbete väl värt ett första pris. Utmärkt förd. Nu var det bra fart på henne genom hela provet trots att hon fick hämta sju vilt på fältet. Detta beroende på att domaren ville ha in kaninen också, som låg längst bort och längst ut på ena kanten. Detta tipsade han oss om när hon redan hämtat sex andra vilt på området. Jag skickade henne åt det hållet och kaninen kom in utan problem.
Det var tur att vi anmälde oss till detta prov visade det sig eftersom Saga började löpa strax efteråt, hennes första höstlöpning för övrigt, följd av en rätt kraftig skendräktighet.

September och oktober är jaktmånader och Saga får många uppdrag som eftersökshund. Jaktlaget har blivit lite bortskämt här i byn!. I stället för att gubbarna själva letar fallna älgar i snårskogen så får Saga göra jobbet, vilket hon fixar på nolltid.
Största bedriften var dock ett maratoneftersök åt ett jaktlag i en grannby (hennes rykte har spridit sig!). Tre timmar efter påskjutning av en stor älgtjur blev Saga inkallad. Skottplatsen, med blodspår, var utmärkt och spåret lätt att följa. Svårigheten var att det var så långt! En jägare följde mig och Saga, övriga hade radiokontakt för att försöka placera sig lämpligt. Dessutom fick flera grannjaktlag kontaktas eftersom älgen rörde sig över tre jaktvårdsområden. Efter två timmar och en dryg mils spårning (bl a över färsk björnskit som Saga struntade i) hörde vi älgen braka i buskarna. Då hade den bland annat korsat en bäck tre gånger. Vi kom allt närmare dock och till sist fick jägare skjutläge och tjuren föll. Vid det laget var vi tillbaka på ”rätt” jaktmarker och rätt nära startpunkten eftersom älgen gått i en stor cirkel över myrar, hyggen och i tät skog. Det var en bjässe! Tjuren var svårt skadad i ett bakben visade det sig. Jaktlaget var djupt tacksamma och kom med en tårta ett par dagar senare.

Vi var ute på andjakt vid ett par tillfällen också, men det är ju inte lätt! Saga vet dock precis vad det går ut på och följer tyst vid min sida bakom husse -skytten- och klarar också att sitta stilla och tyst och vänta. Vid ett tillfälle lyckades husse skjuta en gräsand och Saga brakade igenom ett stort vassområde för att hämta den. Annars har vi tränat ”fågeljakt” och varmvilt med kråkor, tama ankor och höns också, jättekul tycker Saga. Då det är ”på riktigt” dvs älgar och varma fåglar är hon verkligen heltänd!

En utställning blev det också i höst och då en ny ”slät etta”. Varken Saga eller matte tycker att detta med utställning är så kul så det är väl tveksamt om det blir någon fler…

2010 siktar vi på att starta i öppen klass och genomföra ett prov utan att göra bort oss alltför mycket. Jag tycker inte det där med dirigering är helt lätt! Vi hoppas också att få tillfälle att starta i elitspårprov. Det vore kul att få testa Saga i tuff konkurrens i ett svårare spårprov!
Vore kul med en syskonträff igen också! Kanske i Sundom?

Anna och Saga
Sundom 2010-01-22